Det Statliga Verket och Euro Vision Contest Del 7:1

DEL 7:1

Jag hade precis sagt upp mig från Det Statliga Verket. Och tro det eller ej, kändes det som en oerhörd lättnad. Jag kunde nu blicka mot en spännande framtid, fylld av vision.
Men, att en tjänsteman säger upp sig från sin fasta och trygga anställning vid Det Statliga Verket väckte sannerligen uppmärksamhet... Ja, det ansågs ju inte riktigt normalt att vilja sluta sin trygga anställning på Det Statliga Verket, en av de många offentliga anställningar som Staten så snällt kunde erbjuda landets medborgare.

Men trots den kvinnliga Flygchefens likgiltighet hade nu nyheten om att en anställd sagt upp sig spridit sig som en het eld under torka, genom den hierarkiska organisationen, från den kvinnliga Flygchefen med ansvar via den kvinnliga Flygchefens chef och dennes chef upp till den tredje Medlemmen som rapporterade vidare till Generaldirektören och givetvis även Bilhandlaren.
Skälet till denna osedvanligt flitiga kommunikation uppströms i hierarkin, där det enda ordet vanligtvis var ”ja”, ska ni strax få reda på. Och här spelade även den kvinnliga Flygchefens företrädare - den förre-detta-chefen för Verkstan vid Det Statliga Verkets Affärsverksamhet som tog hand om Flygplanen, som fastställts tillhöra rasen ”mansgris” och numera projektledare för det stora Rationaliserings- och Framtidsprojektet - en nyckelroll.

Hur som helst hade jag redan lyft från marken och lämnat Det Statliga Verket bakom mig i periferin.
De vindar som bar mig visade sig komma från väst, faktiskt, då jag tog sats och flög österut till vårt grannland Finland. Jag landade i Helsingfors för att titta på Det Finska Företaget, som sysslade med liknande beräkningar som Det Statliga Verket.
Jag hade nämligen studerat förutsättningarna på Marknaden, för att lista ut hur jag ska kunna starta Företaget och realisera mina idéer, som trängdes bakom pannloben och skrek efter att få flyga ut i det fria. Och, som ni hör, var det då Entreprenören inom mig började ta form. Dessvärre hade Det Statliga Verket lagt beslag på de fina instrumenten, kalkylerna och prognoserna och de grå papper som färgades om till gult, blått, lila och numera även rött. För trots att Det Statliga Verkets Statliga verksamhet gav dem till Det Statliga Verkets Affärsverksamhet, ville de konstigt nog inte ge dem till mig. Sådana var spelreglerna. Och det viste jag om.
Därför var det rimligaste alternativet att uppsöka en partner, som delade min vision, var intresserad av mina idéer och hade tillgång till instrument, kalkyler och mängder med papper. Då skulle jag kunna förverkliga mina idéer och tillsammans med den nya partnern utveckla nya exotiska färger.
I kreativitetens flöde upptäckte jag att jag kommit på precis vad en viss Kundgrupp ville ha och, trots att jag visste att många av dem hade starka band till Det Statliga Verket, trodde jag på produktens attraktionskraft på Marknaden. Jag skulle så och skörda mina egna små frukter, som hade en helt annan färg och friskhet än de frukter Det Statliga Verket skördade hem, taniga eller små ledsna och i ärlighetens namn - rätt skrumpna frukter.
Så därför begav jag mig österut till vårt grannland Finland. Jag möttes av Den Finska Chefen och gänget och tillbringade några trevliga dagar på den finska landsbygden. I umgänget ingick – enligt finsk tradition - aktiviteter som bastu och inte helt oansenliga mängder starka drycker, men även högst civiliserade nöjen som drog åt det artistiska hållet. Det Finska Företaget hade nämligen en hel stab med skönsjungande sångare – dock på finska – och begåvade trolliknande artister. Det var uppenbart att de siktade på att vinna Euro Vision Contest. Så vi fann varandra någonstans mellan sången och den heta kampviljan att utmana Staten och dess ointagliga Monopol. I Finland hade man utmanat det Finska Statliga Verket några år tidigare. Och se där – det hade faktiskt gått vägen! Så varför skulle det då inte gå att inta den svenska Marknaden?
Det var så vi resonerade i det vackra månskenet som speglade sig i den lilla sjön på den finska landsbygden.