Det Statliga Verket och Euro Vision Contest Del 6:1

DEL 6:1

Vi har nu följt och studerat Det Statliga Verkets finurliga natur, dess labyrintliknande men så snillrikt utformade organisation, dess chefer, chefernas olika hobbyverksamheter, varav den ädla golfsporten kom att få en alldeles särskild betydelse. Vi har kunnat följa Golfklubbens framväxt i den lilla småstaden, dess enastående teamwork och kommunikationsförmåga och upprinnelsen till några briljanta idéer, som gång på gång lyckats avvärja varje hot mot Det Statliga Verkets särskilda ställning som envåldshärskare på Marknaden. De viktigaste åtgärderna för att se till att Det Statliga Verkets budget kunde växa var att komma upp med innovativa förslag på nya projekt, vilket blev själva Rationaliserings- och Framtidsprojektets - och så småningom Teknik-, Rationaliserings- och Framtidsprojektets - vagga.

Det hade nu gått drygt tre år sedan jag tagit anställning och blivit tjänsteman vid Det Statliga Verket. Det nya millenniet var rätt nära förestående. Året var 1998.
Den kvinnliga Flygchefen satt på sitt rum och kalkylerade flitigt kostnader och intäkter för Verkstan vid Det Statliga Verkets Affärsverksamhet som tog hand om Flygplanen. Tjänstemännen hade blivit fler och likaså färgpaletten, som nu kompletterats med en färg till – rött, vilket matchade den kvinnliga Flygchefen mycket väl. Så nu kunde Det Statliga Verket producera gula, blå, lila och röda papper med prognoser. Och så ska vi inte glömma de grå pappren förstås. De gråa papperen, som producerades av Det Statliga Verkets Statliga verksamhet, målades nämligen om till gult, blått, lila och rött. Det Statliga Verkets Affärsverksamhet var så snillrikt utformad att man kunde återanvända de gråa pappren som Affärsverksamheten fick helt gratis från Det Statliga Verkets Statliga verksamhet. På så sätt kunde man spara resurser. Ja, man gynnade ju hela samhället, tyckte man, genom att återanvända skattemedel i en uppfinningsrik kombination.
Själv satt jag och funderade i min stillhet över de olika färger som fanns på Det Statliga Verket. Det gick rykten om att det skulle komma nya färger, som resultat av det gigantiska Teknik, Rationaliserings- och Framtidsprojektet. Men nu var det så att jag hade en del konstnärliga intressen vid sidan av mitt arbete vid Det Statliga Verket. Jag hade av en slump, då jag lekt med min egen färgpalett, uppfunnit en nyans som tilltalade mig mycket. Faktum är att jag trodde att just denna färgnyans skulle kunna tilltala Marknaden mycket väl. Eventuellt helt ersätta en del gamla färger. Kreativiteten flödade i min egen lilla verkstad. Slutligen gick jag till den kvinnliga Flygchefen för att framföra mina idéer.
Den kvinnliga Flygchefen satt och suckade under ett berg av kalkyler av kostnader och intäkter för Verkstan vid Det Statliga Verkets Affärsverksamhet som tog hand om Flygplanen. En del av Det Statliga Verkets Affärsverksamhet som tog hand om Flygplanens intäkter skulle flyttas till ett annat konto, för att rädda Det Statliga Verkets övriga Affärsverksamhet från de växande förlusterna. Och hur den kvinnliga Flygchefen än gjorde, tycktes kalkylerna inte gå ihop. Det var ett ansvarsfullt arbete den kvinnliga Flygchefen hade...
När hon äntligen kikade fram bakom den gråfärgade pappershögen, slog jag mig ner och la fram mina idéer. Den kvinnliga Flygchefen satte sig käpprak i stolen och stirrade på mig. Och för första gången i sin karriär uttalade hon ordet ”Nej”. Efter att hon högtidligt smakat på detta för henne helt nya ord, vände hon sig mot mig för att – som det tillstår kvinnliga statliga chefer - med omtänksamhet ge en förklaring. För den kvinnliga Flygchefen hade aldrig sagt ett sådant förbjudet, men ändå så välsmakande – det upptäckte hon nu – ord, i hela sitt liv.