Det Statliga Verket och Euro Vision Contest Del 4:2

DEL 4:2

Ja, hur skulle det gå för Det Statliga Verkets Affärsverksamhet nu när det mesta tydde på att det kommer att utsättas för konkurrens?...
Bilhandlarens eleganta lösning att låsa in Det Statliga Verkets instrument hade ryckt upp Generaldirektörens humör en aning. Men när det uppdagades att Det Statliga Verkets färger inte var bättre – ja, det mesta tydde faktiskt på att de var sämre – än konkurrenternas, då rynkade Generaldirektören sin panna och med två djupa veck under sin krona bad han att de skulle tillkalla Medlemmarna.

Generaldirektören kände sig nu helt förtvivlad då hela hans livsverk – nåja, de senaste årens ambitioner – hotade att rasa samman som ett korthus i Det Statliga Verkets finaste sammanträdesrum. Generaldirektören hade så ihärdigt och kärt hållit fast vid sin dröm om att bli grundare av Det Statliga Företaget att det viktiga faktum att vinden hade vänt helt gått honom förbi. Vinden blåste nu återigen från sydost, precis som den brukade göra.
De tre Medlemmarna, som nu i iver ramlade in genom dörren, anade oråd, vilket gick att avläsa ur deras upprörda miner och flåsande andhämtning. Generaldirektören lät nu Bilhandlaren återge det som diskuterats och det smärtsamma konstaterande att konkurrenterna stod inför dörren, varpå de tre Medlemmarna sjönk ner mellan sina axlar under en lång suck av obehag.
- Det här kan bara innebära en sak, sa den ena Medlemmen, vi måste stoppa all information, så att de ondskefulla konkurrenterna inte lägger beslag på den.
- Vi sätter höga priser på våra instrument, mätningar, kalkyler och prognoser... fyllde den andra Medlemmen i.
- Så höga att konkurrenterna inte har råd att köpa dem. Det blir bra, sa den tredje Medlemmen.
Generaldirektören var helt uppsvälld av sina onda andars plågor - då han insåg att hans dröm kanske skulle gå i kras. Det syntes att han nu försökte klämma fram en kommentar, medan ansiktet lyste purpurrött som nu börjat stöta i scharlakansrött. Vilken intressant färg, tänkte nu Tevekändisen, den måste jag memorera och ta vara på. Kanske teve kan tänkas intresserade av denna lustiga färgblandning?...
- Men det är helt i strid med de vindar som blåser, yttrade sig Generaldirektören slutligen. De vindar som jag har seglat med under min karriär, samma vindar som hyllar Marknaden och vindarna som bär Sverige mot framgång i den internationella konkurrensen mot Utlänningarna. Jag vägrar att göra något sådant under min tjänst, detta är rent ut sagt vedervärdigt. När jag kom till Det Statliga Verket kom jag med en vision, en livsuppgift, som jag ville förverkliga. Den bärs helt och hållet av endast de vindar som blåste när jag kom och de vindar jag flugit med sedan ungdomen. Det är det enda sättet jag kan flyga på...
Generaldirektören lät nu lite ledsen och han såg ut som en stor nallebjörn. Tystnaden sänkte sig över Det Statliga Verkets finaste sammanträdesrum, medan Bilhandlaren utbytte några blickar med Medlemmarna. Plötsligt sa Bilhandlaren högt:
- Men kära Generaldirektören, har du inte märkt... Bilhandlaren harklade sig. Att de gamla sydostvindarna blåser nu igen över taket och genom Det Statliga Verkets korridorer?
De tre medlemmarna, som var experter på att bedöma vindar, sa därefter som på bifall och i het yrkesiver:
- Direktörn, det blåser från sydost nu igen, vi har dubbelkollat det. Vi måste genast ta in instrumenten och skydda dem liksom skydda kalkylerna, datorerna och alla prognoser som någonsin har kommit ut ur maskinerna. Ingen prognos får lämna rummet, bara de vi tryckt ut på olika papper i olika färger och storlekar.
Generaldirektören sänkte huvudet mot bordet, som för att demonstrera sin skam över det misslyckade uppdraget att etablera Det Statliga Företaget, och sa i dämpad ton:
- Säger ni det... Och jag som trodde att det fortfarande blåser från väst där ute...

Än var inte sista ordet sagt! Följ med och tjuvlyssna på den spännande fortsättningen av de hemliga samtal som ägde rum i Det Statliga Verkets stora sammanträdesrum...