Det Statliga Verket och Euro Vision Contest Del 3:2

DEL 3:2

Precis som alla statliga verk hade ju även Det Statliga Verket sina Chefer, som var ett viktigt inslag i Det Statliga Verkets hierarki och komplexa organisation. Ja, man kan säga att de utgjorde byggstenarna i Det Statliga Verkets labyrint...
Just denna Chef var en kortväxt figur iklädd seglarskor och sportiga kläder - enligt snobb-på-fritiden koncept - som för det mesta satt på sitt rum och drömde om den förestående seglingssemestern eller gårdagens Boogey. Ganska glömsk var han också, vilket ofta yttrade sig på så sätt att han helt enkelt glömde att uppdatera listorna över exakt färg och antal kopior av de papper som skulle produceras i Verkstan, liksom vart de olika pappren skulle skickas.

Men konstigast och mest förvånande av allt var Chefens likgiltighet inför dessa fakta, som jag villigt påminde honom om, och de andra uppgifter som ålades Chefen att uträtta, men som Chefen med lugn och ro ignorerade. Jag kunde inte låta bli att beundra hans avslappnade, nära zenbuddhistiska inställning till Det Statliga Verket. Han kanske satt där på sitt kontor och mediterade, vem vet... I vilket fall som helst antar jag att han hade viktigare saker att fundera på. Som segling... Eller kanske golf... Det var fint väder ibland i den lilla småstaden. Gula solstrålar och en blå himmel där bakom, likt de papper Det Statliga Verkets nya Affärsverksamhet producerade.
Chefens bristande intresse berodde dock inte på att han inte uppmärksammat mina kommentarer. Tvärtom, jag blev en dag inkallad på Bilhandlarens – som var chef till chefen till Chefens chef - kontor.
Bilhandlaren satt tillbakalutad i sin läderfåtölj och det såg ut som han precis hade plockat ner fötterna från bordet.
- Relevant, det har kommit en del klagomål, sa Bilhandlaren med en djup suck, varpå han fortsatte i något som jag antar var tänkt att tolkas som en avslappnad, ungdomlig stil:
- Lilla gumman, du har trampat på några ömma tår. En öm tå för mycket, om man säger så. Men, helt ärligt så gillar jag ändå din stil. Den är bra för Affärsverksamheten. Men, du – och här gjorde han en konstpaus liksom för att öka dramatiken - ta nu mitt faderliga råd och håll en låg profil ett tag.
Bilhandlaren tittade förtroendeingivande på mig och lät mig därefter lämna hans kontor. Själv kände jag mig både träffad av insiktens blixt och samtidigt lugnad av det smicker som Bilhandlaren framfört. Jag var relevant och bra för Affärsverksamheten. Och innerst inne visste jag givetvis att det var så. Kanske var det till och med så att affärsverksamheten var mitt kall, vem vet? Ibland kunde jag känna en mystisk dragningskraft mot de bergstoppar som jag visste låg dolda bakom Det Statliga Verkets gigantiska byggnad. Det Statliga Verkets storhet skymde dock den fria sikten mot himlen.