Det Statliga Verket och Euro Vision Contest Del 3:1

DEL 3:1

När vi senast lämnade Det Statliga Verket hade byiga västvindar börjat blåsa genom dess trånga korridorer. Det Statliga Verket – en helt vanlig myndighet i dagens Sverige – hade fått ett efterlängtat tillskott. Den nya Generaldirektören skulle förvandla Det Statliga Verket till ett Företag! För att lyckas i sin uppgift annonserade Generaldirektören efter några generaler som kunde krigstaktik och han satt nu tillsammans med Bilhandlaren, Konsulten och Tevekändisen i Det Statliga Verkets ledning.
Den nye fete Generaldirektören hade även beordrat att tjänstemännen vid Det Statliga Verket skulle tvingas anpassa sig till Marknaden, något som orsakade viss turbulens vid Det Statliga Verket. Känslorna svallade och tjänstemännen längtade tillbaka till de sydostvindar som alltid hade blåst ovanför Det Statliga Verkets tak. Men den fete Generaldirektören tillkännagav snabbt att ytterligare tre Medlemmar skulle tillsättas. Och eftersom de tre nya Medlemmarna kom ur tjänstemännens egna led kunde de alla andas ut. Och Marknaden låg tog och from med Det Statliga Verket som enda aktör.

Det var en stundvis färgglad tillvaro i Det Statliga Verkets Verkstad, med alla dessa färgglada papper. Men väggarna i Det Statliga Verkets korridorer kunde plötsligt kännas så trånga. Det var ganska högt i tak, i alla fall på en del ställen i Det Statliga Verkets lokaler. Om man ville göra en försiktig flygtur över själva Det Statliga Verkets olika avdelningar gick det att ordna. Men, att flyga på riktigt – att ge sig ut på en flygtur ute i det fria – det var inte tillåtet. Sådana var Det Statliga Verkets föreskrifter. Och för att till fullo försäkra sig om att man följde Det Statliga Verkets regler kunde man konsultera Chefen.
Chefen var en kortväxt figur iklädd seglarskor och sportiga kläder - enligt snobb-på-fritiden koncept - som för det mesta satt på sitt rum och drömde om den förestående seglingssemestern eller gårdagens Boogey. Ganska glömsk var han också, vilket ofta yttrade sig på så sätt att han helt enkelt glömde att uppdatera listorna över exakt färg och antal kopior av de papper som skulle produceras i Verkstan, liksom vart de olika pappren skulle skickas. Chefen var även känslig för kritik. Efter ett par månader vid Det Statliga Verket hade jag nämligen uppmärksammat några detaljer i Det Statliga Verkets föreskrifter och Det Statliga Verkets Affärsverksamhet, som aldrig tycktes gå ihop. Kalkylerna var konstiga. Det tycktes inte riktigt stämma att Det Statliga Verkets Affärsverksamhet verkligen var en vinstdrivande verksamhet. En annan fråga rörde de flytande gränserna mellan Det Statliga Verkets olika avdelningar, som dessutom tycktes duplicera sig magiskt vid varje omorganisation och snart skulle vara lika många till antalet som det fanns sammanträdesrum i Det Statliga Verkets lokaler.