Det Statliga Verket och Euro Vision Contest Del 4:4

Del 4:4

När Det Statliga Verket såg ut att närma sig katastrofens brant, hade ledningen mirakulöst nog hittat en elegant lösning på problemet. Det första steget var givetvis att låsa in instrumenten och förvara det Statliga Verkets ägodelar bortom skattebetalarnas räckvidd. Det andra steget var att sätta priser på Det Statliga Verkets produkter, så att skattebetalarna skulle betala en gång till för de fina mätningar och beräkningar som kom ut ur Det Statliga Verkets datorer. Det Statliga Verket skulle trycka upp en katalog med så höga priser att varken skattebetalarna eller konkurrenterna skulle ha råd att köpa Det Statliga Verkets åtråvärda produkter.
Men det framgick nu även klart och tydligt att Det Statliga Verkets färger inte var tillräckligt bra för att möta Marknadens behov... Det skulle dock visa sig att det fanns en genialisk lösning även på detta svidande problem, en lösning som skulle skapa både flera färger och ett tillskott i Det Statliga Verkets kassa. Det Statliga Verket skulle inleda ett nytt projekt! Och det nya projektet skulle heta Rationaliserings- och Framtidsprojektet.

Jag skulle nog gissa att jag själv befann mig just under själva instrumenten på Det Statliga Verkets vindskontor, då denna omtumlande händelse ägde rum på ett annat håll i Det Statliga Verkets finaste sammanträdesrum. Och, trots att jag var föga medveten om det för tillfället, skulle händelseutvecklingen delvis påverka min vardag på Det Statliga Verkets vindskontor.
Då jag dagen efter anlände till min arbetsposition på Det Statliga Verkets vindskontor, såg Chefen nämligen ovanligt munter ut. Hans upprymdhet fick mig genast att spekulera i huruvida han äntligen lyckats slå Par på det trettonde hålet på den lilla småstadens golfbana, eller om han lyckats få med sig kvinnligt sällskap till sin segelbåt som låg i den lilla småstadens båthamn.
Men det visade sig ganska snart att Chefens upprymdhet berodde på något helt annat och mycket betydelsefullt. Chefen hade blivit utsedd till projektledare i det stora Rationaliserings- och Framtidsprojektet. Chefen häpnade. Och jag häpnade. Han av lycka. Jag av förfäran.
Men små chocktillstånd var ju något som hörde till vardagen, om man ville granska Det Statliga Verkets verksamhet i Verkstan, där jag tillbringade mina dagar. Men nu ska ni inte tro att vi på Det Statliga Verkets Verkstad inte kunde ha roligt. En stark gemenskap skogsmullar, skumma typer, miljöaktivister, konstnärer, tekniker och kostymnissar emellan hade etablerats både under den långvariga sydostvinden som likt passadvindarna hade blåst länge och likformigt över Det Statliga Verkets tak och den lite mer byiga och spännande västanvinden som hade rört till det lite i Verkstan.
Varje morgon anlände jag till Det Statliga Verkets Verkstad och läste för länets alla invånare upp en prognos i radio. Varm humor och skämt florerade på Det Statliga Verkets Verkstadsgolv. Vi hade uppfunnit många roliga uttryck och tyckte om att smycka ut de färgglada pappren med festliga symboler. Till och med så att Bilhandlaren var nöjd. Från ledningen kom ständigt besked om att Affärsverksamheten gick strålande och att vi alla kunde vara stolta över vårt Verk.