Det Statliga Verket och Euro Vision Contest Del 13:2

DEL 13:2

Medan vårsolen kämpade för att lysa in i det svenska mörkret och slog gnistor liksom för att väcka liv i affärsidéer som låg och pyrde i den svenska företagsdvalan och manade till att väcka ett flöde av såddfinansiering till goda affärsidéer, satt jag och drömde om den ljusa framtiden... För det såg onekligen ljust ut. Det Statliga Verket som skulle främja Tillväxten hade visat intresse och godkänt min ansökan och, även om jag hade avböjt att underteckna Kontraktet, kändes förändringarnas vindpustar blåsa till. Kan det vara möjligt att vi är på väg mot bättre tider, tänkte jag. Är det västvindar man kan ana? Till hösten skulle jag få en mer detaljerad vindprognos, då det förestående valet kanske skulle ge ett nytt resultat och vindvridningar. Vem vet, tänkte jag, kanske slår vinden om till väst snart. Efter decennier av pinande sydostvindar.
Det såg ljust ut. Ett par kunder hade visat sig villiga att betala för de första produkterna av kreativitet som blommat ut på mitt kontor. Och en Tysk delegation hade uttryckt intresse för att se det gyllengröna provet, som enligt deras kalkyler skulle komplettera deras färgpalett. Tyskarnas raka sätt var skönt avväpnande och jag hade därför genast bjudit in dem till våra kallare breddgrader.
Nu hade dessutom Det Statliga Verket visat sig vara i förändring, då ett par av Golfklubbens Medlemmar oväntat bjudit in till möte för att diskutera samarbete.
Så medan Tyskarna förberedde en misstänkt invasion av Skandinavien, satt jag själv förhoppningsfullt och väntade in tidpunkten för mitt nästa besök hos Det Statliga Verket. Jag skulle återigen besöka Det Statliga Verket i den lilla Småstaden för att där sammanstråla med Forskaren och Clownen – för mig två helt nya ansikten. Det Statliga Verkets Golfklubb hade vuxit till antalet, hade jag fått höra. Och snart skulle jag se levande bevis på detta...

Jag närmade mig Det Statliga Verkets skumma entré, då jag skönjde en skugga som rörde sig på andra sidan muren. Skuggan rörde sig likt ett spöke och då och då tyckte jag mig se ett par klotformade ögon och - till och med på stort avstånd - ett leende som var omöjligt att missa, när det runda ansiktet fullkomligt drogs ut i ett brett leende. Snart skulle jag upptäcka att denna mystiska skugga hade vissa likheter med Clownens specifika kroppssiluett och överdrivna mimik.