Det Statliga Verket och Euro Vision Contest Del 9:4
DEL 9:4
Efter denna resa över den första smala och svajande hängbron som dinglade över de fällor Det Statliga Verket gillrat längs med vägen - i det uppenbara syftet att förgöra oss Entreprenörer - var det dags för mig att lätta på vingarna och ta en flygtur över Marknaden, där Kunder, konkurrenter, leverantörer, partners och lurendrejare trängdes i en tät samling. Finansiärerna, dock, lyste med sin frånvaro. Ett dovt eko studsade tillbaka när man ropade ut i riskkapitalmarknadens tomma öken. Istället kom ett svagt eko tillbaka från Statens egna konsulter, från Det Statliga Bolaget med Konsulter som skulle främja Företagens tillväxt.
Jag blev nu mycket fundersam och frågande. Hade Staten egna Konsulter som skulle främja företagens tillväxt? Varför satsade man inte pengar direkt i företagen? Ja, det måste ju innebära att konsulterna är mycket duktiga, att de verkligen bidrar till tillväxten i form av hårt, ihärdigt engagemang och goda råd, tänkte jag. Eller?...
Det var så mina vägar korsade den stig Konsulten på Det Statliga Bolaget med Konsulter som skulle främja Företagens tillväxt vandrade. Det visade sig senare att den enda stig han vandrade var fram och tillbaka till kaffeautomaten.
Han tog emot mig med ett stort leende i en folktom korridor och föste in mig i ett sammanträdesrum med stolar i 80-talsmönstrat tyg. Här trodde man uppenbarligen fortfarande att 80-talets tongångar kunde vinna Euro Vision Contest. Jag tog det som en varningssignal. Jag skruvade givetvis lite oroligt på mig och tänkte att detta kanske var att förspilla min tid, men vad sjutton... Staten måste ha haft en tanke, en avsikt, bakom detta arrangemang, det var min övertygelse. Det måste vara så. För det var väl bara Det Statliga Verket som uppvisade tecken på organisatorisk sinnessjukdom, med hjärnkorridorer som bjöd på en vandring genom meningslöshetens rike? Hela Staten kunde ju inte lida av samma syndrom, det var jag övertygad om. Det Statliga Verket var bara en senil variant av Statliga verk som annars fungerade korrekt. Lite långsamt kanske, men helt korrekt.
Konsulten på Det Statliga Bolaget med Konsulter som skulle främja Företagens tillväxt satt med händerna knäppta framför bröstet och nickade belåtet.
- Det här är en bra affärsidé. Det låter som du ska smyga igång det hela, sa Konsulten belåtet, alltmedan han ivrigt antecknade små krumelurer i sitt block.
- Ja, det känns ju som jag redan har smugit igång, svarade jag. Jag har skaffat en Kund och jag har ytterligare en på gång. Jag har trippat på mina tår för att inte reta Det Statliga Verket och hoppas på en god relation med dem. Fast allra bäst hade det ju varit att dra igång ett stort företag med muskler, riskkapital, stora friska tänder och en mun som kan göra sin röst hörd på Marknaden. Och även få den att gunga med till den nya låten, jag menar bidraget till Euro Vision Contest, och likväl World Vision Contest.
- Men det är dåliga tider, sa Konsulten på Det Statliga Bolaget med Konsulter som skulle främja Företagens tillväxt. Jag ser det som en tvåstegsraket.
- Ja, så frågan är vad jag gör här och vad ni kan hjälpa mig med, sa jag ärligt och undrade i mitt stilla sinne vad Konsulten kostade Staten i timmen, där han satt tillbakalutad.
Om vi skulle räkna ihop all min tid som gick åt till att tillskriva, tilltala, uppvakta och baktala Konsulten på Det Statliga Bolaget med Konsulter som skulle främja Företagens tillväxt, samt addera dennes tid som gick åt till att gå fram och tillbaka till kaffeautomaten, ja – då skulle det säkerligen visa sig motsvara ett ansenligt materiellt belopp, av helt annan storleksordning än de ynkliga resurser som krävs för att nära en liten entreprenör.
Efter ett par timmar men inte helt förspilld tid - då detta var ett synnerligen intressant inslag i den svenska Statens maskineri, tyckte jag – var jag på väg från Det Statliga Bolaget med Konsulter som skulle främja Företagens tillväxt.
Efter denna resa över den första smala och svajande hängbron som dinglade över de fällor Det Statliga Verket gillrat längs med vägen - i det uppenbara syftet att förgöra oss Entreprenörer - var det dags för mig att lätta på vingarna och ta en flygtur över Marknaden, där Kunder, konkurrenter, leverantörer, partners och lurendrejare trängdes i en tät samling. Finansiärerna, dock, lyste med sin frånvaro. Ett dovt eko studsade tillbaka när man ropade ut i riskkapitalmarknadens tomma öken. Istället kom ett svagt eko tillbaka från Statens egna konsulter, från Det Statliga Bolaget med Konsulter som skulle främja Företagens tillväxt.
Jag blev nu mycket fundersam och frågande. Hade Staten egna Konsulter som skulle främja företagens tillväxt? Varför satsade man inte pengar direkt i företagen? Ja, det måste ju innebära att konsulterna är mycket duktiga, att de verkligen bidrar till tillväxten i form av hårt, ihärdigt engagemang och goda råd, tänkte jag. Eller?...
Det var så mina vägar korsade den stig Konsulten på Det Statliga Bolaget med Konsulter som skulle främja Företagens tillväxt vandrade. Det visade sig senare att den enda stig han vandrade var fram och tillbaka till kaffeautomaten.
Han tog emot mig med ett stort leende i en folktom korridor och föste in mig i ett sammanträdesrum med stolar i 80-talsmönstrat tyg. Här trodde man uppenbarligen fortfarande att 80-talets tongångar kunde vinna Euro Vision Contest. Jag tog det som en varningssignal. Jag skruvade givetvis lite oroligt på mig och tänkte att detta kanske var att förspilla min tid, men vad sjutton... Staten måste ha haft en tanke, en avsikt, bakom detta arrangemang, det var min övertygelse. Det måste vara så. För det var väl bara Det Statliga Verket som uppvisade tecken på organisatorisk sinnessjukdom, med hjärnkorridorer som bjöd på en vandring genom meningslöshetens rike? Hela Staten kunde ju inte lida av samma syndrom, det var jag övertygad om. Det Statliga Verket var bara en senil variant av Statliga verk som annars fungerade korrekt. Lite långsamt kanske, men helt korrekt.
Konsulten på Det Statliga Bolaget med Konsulter som skulle främja Företagens tillväxt satt med händerna knäppta framför bröstet och nickade belåtet.
- Det här är en bra affärsidé. Det låter som du ska smyga igång det hela, sa Konsulten belåtet, alltmedan han ivrigt antecknade små krumelurer i sitt block.
- Ja, det känns ju som jag redan har smugit igång, svarade jag. Jag har skaffat en Kund och jag har ytterligare en på gång. Jag har trippat på mina tår för att inte reta Det Statliga Verket och hoppas på en god relation med dem. Fast allra bäst hade det ju varit att dra igång ett stort företag med muskler, riskkapital, stora friska tänder och en mun som kan göra sin röst hörd på Marknaden. Och även få den att gunga med till den nya låten, jag menar bidraget till Euro Vision Contest, och likväl World Vision Contest.
- Men det är dåliga tider, sa Konsulten på Det Statliga Bolaget med Konsulter som skulle främja Företagens tillväxt. Jag ser det som en tvåstegsraket.
- Ja, så frågan är vad jag gör här och vad ni kan hjälpa mig med, sa jag ärligt och undrade i mitt stilla sinne vad Konsulten kostade Staten i timmen, där han satt tillbakalutad.
Om vi skulle räkna ihop all min tid som gick åt till att tillskriva, tilltala, uppvakta och baktala Konsulten på Det Statliga Bolaget med Konsulter som skulle främja Företagens tillväxt, samt addera dennes tid som gick åt till att gå fram och tillbaka till kaffeautomaten, ja – då skulle det säkerligen visa sig motsvara ett ansenligt materiellt belopp, av helt annan storleksordning än de ynkliga resurser som krävs för att nära en liten entreprenör.
Efter ett par timmar men inte helt förspilld tid - då detta var ett synnerligen intressant inslag i den svenska Statens maskineri, tyckte jag – var jag på väg från Det Statliga Bolaget med Konsulter som skulle främja Företagens tillväxt.
0 Comments:
Skicka en kommentar
<< Home