Det Statliga Verket och Euro Vision Contest Del 9:2

DEL 9:2

Jag satt med kontraktet med min första Kund, medan en euforisk känsla spred sig genom min unga - nu lagom luttrade - själ. Jag kände mig redo för en match med Det Statliga Företaget. För jag hade nu börjat förstå att Golfklubbens klubbor kunde vara ganska hårda, det vill säga om de träffade rätt. Men i de flesta fall famlade Golfklubben i mörker, med sina golfklubbor i högsta hugg. Och när de slog vilt omkring sig förstörde de inte sina konkurrenter, utan – golfbanan. De förstörde sitt eget lilla näste och de förstörde även Marknaden... All denna energi - till spillo, tänkte jag.
Men nu satt jag i spänd förväntan, med Kundens kontrakt i handen, och väntade på svar från Det Statliga Verkets Statliga verksamhet.
Min färganalys var redan påbörjad. Men för att kunna göra en riktigt grundlig undersökning, som sträckte sig till färganalys på frekvensnivå, var jag tvungen att använda alla mätningar som någonsin hade gjorts vid Det Statliga Verket. Eller, i alla fall de som var tillgängliga. För det var inte så lätt för Det Statliga Verket att hålla reda på alla mätningar som gjorts. De hade nämligen en tendens att gömma sig i Det Statliga Verkets djungelliknande tekniska system. Att rycka ut önskade uppgifter ur Det Statliga Verkets databas kunde vara lika ansträngande – och farligt - som att rycka ut en visdomstand ur de farliga djupen av Godzillas gap. Det kunde rent av vara livsfarligt. För ett sådant ingrepp kunde - förutom att orsaka smärta och enorm ilska - rubba balansen i odjurets ämnesbalans och kanske förorsaka att haveri i form av spottande syror och brännande ångor. Man vet aldrig, kanske skulle Godzilla förvandlas till King Kong eller i värsta fall Alien. Ingen kunde med säkerhet säga vad som dolde sig i Det Statliga Verkets djupaste inre. Att klippa en kabel i Det Statliga Verkets djungelliknande tekniksystem var som att frigöra en farlig mängd energi, som att desarmera en tickande bomb och därmed riskera att spränga Det Statliga Verkets blodomlopp och hela dess bastanta kropp i bitar. Vilket i och för sig hade varit en god idé...
Kanske var det så att den energi, som faktiskt fanns lagrad i tjänstemännens fantasi – men dessvärre aldrig fick några vingar och utlopp för den inneboende kreativiteten – istället hade lagrats just i Det Statliga Verkets djungelliknande tekniksystem, som därmed utgjorde en stor säkerhetsrisk och samhällsfara av oanade proportioner. Tänk om all denna dolda energi, som lagrats under decennier, plötsligt skulle frigöras ut i atmosfären...